Snuttans

 



någonstans inom mig är jag fortfarande samma person som jag alltid jag varit, med samma tankar och samma känslor. Tankarna snurrar så jag blir yr, som de alltid har gjort. Jag undrar över samma sak som för 12 år sen, och frågorna kommer alltid finnas där. Det finns inga svar på frågorna. Jag är rädd för samma sak som jag var när jag var liten.
Att förlora någon på ett eller annat sätt, de skrämmer mig och de har det alltid gjort. De gör mig ledsen.
De är bara en liten del av allt som döljs. Folk ser en bara som dum i huvudet och töntig för mina känslor. Så de förblir dålda. Så är de bara..

somewhere deep inside me ..