Mitt 18 åriga liv
låg och tänkte på hur det var när jag var yngre, så tänkte att jag kanske skulle skriva lite och berätta ..
jag är född i hagsätra som är typ en förort i stockholm. Där bodde jag med mina föräldrar en storebror varav är 19 år äldre än mig och en storesyster som är 9 år äldre. När jag var två så flyttade min bror hemmifrån. Och min syster bodde hos oss varannan vecka, hon bodde också hos sin mamma. Där bodde jag typ tills jag var sex år, jag gick inte på dagis utan hos dagmamma vilket jag tror var mycket bättre. Jag trivdes iallafall jävligt bra. Gick också på lekis och så på fritiden då jag träffade vänner och så. Min mamma var då assistent på högdalens sjukhus. Pappa jobbade på scandic hotel som vaktmästare. Dom startade sen eget företag tillsammans ormkärrsbygg AB. Och vi började få lite bättre inkomst så vi flyttade till en stor villa i huddinge. Jag började sexårs på vista skolan där jag lärde känna Leila som vart min bästa vän ganska fort. Vi renoverade villan och skaffade swimmingpool och jacuzzi och frächade till allt rejält. Leila och jag fortsatte hänga ihop och var konstant med varandra. Vi älskade att sjunga och dansa. Vi uppträdde mycket i skolan för våra klasskamrater och hemma för släkt och vänner. Jag skaffade mig också en katt, Olle ! Vid 7 års ålder skaffade jag mig en hund, en sheltie som heter Maja. Som vi däremot fick lämna tillbaka efter en månad pga att hon var så jätte skygg. Mina föräldrar startade ett nytt företag Stockholms slotts trädgårdar AB. Där dem började tjäna skit bra med pengar. Reste till österike varje jul. På sommrarna var det paris som vi reste till. Rekommenderar verkligen det resemålet ! När jag var 8 så skaffade vi oss våran andra katt Django. Jag bodde i villan tills jag var ca 11 år. Vi flyttade till ett radhus två minuter från skolan, mot min vilja. Jag hade aldrigt velat bo där om jag hade haft något att säga om det men det hade jag tydligen inte. Min sommar året vi flyttade dit var händelse fylld. Resa till både Italien och Frankrike. Lärde känna nytt folk men Leila var såklart med och var med mig. Olle fick bo kvar hos mina grannar uppe i villan, han ville inte flytta. När jag fyllde tolv fick jag min tredje katt Molly. Vi bodde där tills jag var 13 år. Då jag flyttade till visättra. En förort eller om man ska säga ghetto .. Lärde känna ännu mer nytt folk. Blev av med oskulden, mitt livs misstag ! Jag var alldeles för ung och gjorde det mot min egen vilja. Har varit blyg hela mitt liv och mitt första steg ut i tonåren var inte så lyckat. När jag var 14 så skilldes mina förädrar och min mamma flyttade till högdalen och bodde där i något år. Sen flyttade hon till en lägenhet i visättra inte långt från pappa. När min mamma bodde i högdalen så bodde jag samtidigt hos min syster för att det var så trångt hos mamma. Umgicks med mycket äldre folk och saker vart som det vart. Började dricka. Vart smartare och smartare och började inse att det här är inte rätt det ska inte vara såhär. Försökte släppa kontakten med vissa men de var svårt. När jag var 15 år så hade jag fått nog. Nu när man tänker efteråt så hade jag gjort vad som helst för att slippa den människan men var dum nog att stå kvar där och låstas som det regnar allt för länge. Blev av med människan flera gånger men så går man på samma skit några månader senare. En viss person förstörde flera år av mitt liv och förstår inte hur jag kunde vara så dum att inte förstå och se allt som hände och jag har mina vänner att tacka för att de stod vid min sida och tillslut fick mig att inse att den där människan är inte frisk. Leila och jag gled isär, hon hade sina vänner och jag mina. Jag började umgås med Malin och Camilla. Och jag trivdes verkligen, håller fortfarande ihop med dom. Många otroligt roliga minnen och mer blir det antagligen. När jag var 15 så vart jag sjuk, trodde jag fick vinterkräk sjukan men två gånger på en månad de verkade inte normalt. Nästa månad vart det samma sak igen. Läkarna sa att jag hade magkatarr pga att jag mådde psykiskt dåligt. Testade 6 olika mediciner, ingen funkade. Hörde folk säga att det kanske var att jag var laktos intollerant, och det var jag nog också och möjligen gluten också. Och det här ska man stå ut med resten av sitt liv, inte världens roligaste. Men så får det bli. Testade mig fram och letade efter den Mr.Right i flera år. Jag gick ut nian i vista skolan och det var ett svårt farväl många tårar och en otrolig saknad. Började på säbyholms naturbruksgymnasium i upplandsbro i linjen djurvårdare. En internat skola ute på landet. Inte vad jag hade tänkt mig från början men det fick duga. Lärde känna mycket roligt folk. Började i samma klass som en kille som jag tyckte verkade mycket intressant. Jag fick känslor som var främmande för mig. Det var något med honom som jag inte kunde förstå direkt. Jag vart kär men jag vågade inte säga något, han tycker väl jag är ful och västa tönten. Han hade dessutom flickvän så jag ville inte föstöra något. Vi vart iallafall vänner och jag fick veta att han inte var lycklig med sin tjej att hon är lika störd som den människan som hade förstört mitt liv i flera år. Kanske är han smartare än mig och lämnar henne, inte ville jag se honom bli lika sårad som jag hade blivit. Jag kände att jag kunde göra allt för honom. Vi vart bara bättre och bättre vänner. Tillslut kände jag .. jag älskar honom. Så otroligt mycket, inte som kompis utan mer, mycket mer. För fösta gången fick jag känna på riktig kärlek, de var så det kändes. Vågade inte inse det första månaderna. Vågade jag utsätta mig för mer ? tänk om han är som alla andra eller är han så speciell som jag upplever honom som? men jag tog chansen, tänkte inte förlora kanske den enda chansen i mitt liv att hitta den rätte. Men tänk om han inte känner samma för mig, har jag då förstört våran vänskap? funderade på det någon vecka. Men vadå tänk om jag har fel, tänk om han faktiskt tycker om mig och uppskattar mig för den jag är. Jag tog chansen.. det lönade sig verkligen. Hans namn är Fredrik och vi har varit tillsammans i över ett år och 21 november 08 förlovade vi oss och jag är helt säker på att det är rätt. Det är verkligen kärlek på en så otroligt hög nivå. Jag går nu sista terminen i tvåan och det är lite jobbigt med skolan och allt. Har aldrig varit någon som tycker om att plugga. Har så jätte lätt för att bli sur och det går ut över skolan och om någon säger åt mig att göra något som jag anser är fel så gör jag det inte. Jag gör tvärtemot. Och det tror jag folk måste försöka förstå. Det går inte att säga åt mig, ge mig ett val istället. Eller bara säg gör som du vill det är din framtid, tro mig det funkar. Glömde nämna det när jag gick i sexan skötte jag mig inte heller sådär jätte bra, men det var värre. Jag var så elak och kaxig. Möten hit och dit, det slutade med att min pappa fick vara med mig i skolan i ett halv år. Det var mindre kul men man får skylla sig själv. Man lär utav sina misstag. När jag går ut trean ska Fredrik och jag skaffa en lägenhet i järfälla troligtvis, många planer för framtiden. Och barn inte allt för sent. Vill inte att mina barn ska bli sladdisar som mig. Sen när vi skaffat jobb och så ska vi ha minst en hund också. Det är faktiskt ett måste. Planerar att jobba med hundar också. Det är kul. Och om jag skulle få chansen hade jag velat sjunga och jobba med musik också. För det är verkligen något jag älskar och lever för. En av mina drömmar är att få stå och sjunga inför tusentals folk och det ska vara vackert. Så ser mitt liv ut hittils om det är något ni inte hängde med på så äre bara fråga om ni är intresserade.